Det hela började med en skidsemester som slutade för mig i Karlstad där jag bytte till ”seglings-semester”. Ja, det låter ju lite konstigt men jag anslöt med Jesper där och övernattade. Morgonen därpå tog man till Uppsala för ännu en övernattning, denna gång hos Jespers syster. Sedan stiger man upp tidigt i ottan för att masa sig till flygplatsen. När jag och Jesper lastar ur bilen knackar han plötsligt på min axel och säger: -Där borta är en med ”Ericsson Sailing Team”-ryggsäck. Mannen med ryggsäcken kommer mot oss och han ser MYCKET väl ut att kunna vara seglare. När han ska gå förbi vår bil hojtar han till frun som kör en barnvagn: -Akta nu metalstolpen där! Och pekar på Jespers undermast! Fragile Olympic sailing equipment om jag får be! Både jag och Jesper biter oss i tungan för att inte vika oss av skratt. Döm inte hunden efter håren!

Väl på planet så hamnar vi av en lustig slump precis bakom denna ”Stolpskott-familjen” vars lille son hade ”tittut-lekar” med Arvid hela resan. Perfekt tänkte jag så fick man även lille Arvid sysselsatt. Jag däremot satt och såg ”Kung-Fu Panda”. Otroligt rolig, jag höll på att dö av andnöd då jag samtidigt som den stora slutstriden försökte äta en medhavd dubbelmacka. Fem akterproppar (¤ ¤ ¤ ¤ ¤) utan tvekan.

David sov hela flygresan och Jesper läste ”En kortfattad historia över nästan allting” i ett desperat försök att ta ifatt nio års försummad grundskolehistoria.

Tillslut kom vi fram och livet som seglare bestod till stor del av …segling. Det var lite läns, slör och halvind hit och dit och såklart den ofrånkomliga kryssen!

Men den träningsdagen jag tänkte lyfta fram här idag är den sista på fredagen innan vi åkte hem. Vädret hade varit mycket nyckfullt under veckan och torsdagen bjöd till exempel på en åskby precis i passets början och efter tjugo minuters konstant (konstant!) planing på läns, hade ansiktet stelnat i ett krampaktigt helt vansinnigt leende.

Vår fredag började också med en plötslig vindby, men mycket mer oberäknelig. Inte ens Don ”dansande molnet” Nordquist skulle kunna sia denna.

En helikopter kommer och ska göra någon sorts räddningsövning precis i hamnahålet. Om ni har sett hur hårt Indiana Jones håller i hatten innan en helikopterfärd så kan ni ju tänka er effekten på ett sju kvadratmeters Laserlakan. När man ser ”Gammelgäddan” Johan Wigforss åka som ett löv på hösten framför en är det inte konstigt att man väntar lite.

Väl ute var där riktigt bra med vind och klassiska Atlantvågor. Däremot fortgick flyganfallen! Men i form av flygfisk, nästan samtliga berättade om aggressiva flygattacker och stora besvär. Här följer i alla fall lite smakprov på hur coola vi Lasergrabbar är. Får vi inte groupies efter det här startar vi ett boyband istället!

Ha det fint alla! /MadMax

Ups! Jag glömde, vi satt bakom ”stolpskottet” på vägen hem också. När de förbeställda Taxfree varorna skulle delas ut hör man: -Familjen Lewander var det här ja! Måste varit någon brorsa eller nått, kul i alla fall!

 Efter att ha fått reda på att vi alla var olika så tog vi oss till Chalmers vattenpolo arena och gick en riktig deathmatch till mötes. Redan här var första överlevnads utmaningen.

Vi bodde på en fritidsgård nära seglingen i Lysekil. Och det var verkligen det perfekta stället att bo på! Grytor och stekpannor som var Laseranpassade (även ett durkslag som kunde hålla tre kilo pasta), pingisbord, biljardbord, playstation…allt!

Fokus under lägret var länsarna och vi fick många olika förhållanden på dessa. Sneda vågor från både vänster och höger och vindar mellan 3-15m/s. Andra dagen bjöd på en dag då vinden aldrig, ALDRIG, låg under 10m/s. Vågorna var monstruösa och när motorn på coachbåten ballade ur så kände man sig lite liten (motorbåten är för övrigt till salu och Team KSSS har tagit på sig uppgiften att medla om ett bra pris) OBS skämt, Jesper!!!

Jag är säker på att detta är ett sätt att gallra ut lite bland den stora skaran Laserseglare. Dessa överlevnadslägren menar jag, är det verkligen lagligt? Tänk om någon nu dör!

Eftersom seglingen inte speciellt bloggvänligt ämne så tar jag istället fram andra grejer som alla (ok, kanske inte riktigt alla) kan känna igen sig i. Sista kvällen bestämde Steven att Jesper och jag skulle stå för maten. Eftersom Jesper är en manisk tävlingsmänniska och fastnade i det välkända pingisträsket, och eftersom jag har kommit över en ny bok som långsamt förvandlar mig till en buddistisk munk bland Himalayas visa, var vi inte alltid så aktiva i matlagningen. Jag åkte och handlade medan Jeppe började steka kyckling. Efter att ha spurtat igenom den lilla ICA:an så kom jag fram till kassan. En riktig pudding bakom kassan! Max han ler och verkar allmänt trevlig, drar kanske till och med något torrt skämt. Så ska vi betala: ”medges ej”. All denna teknik kan inte fungera varje gång tänkte Max och svalde tungt. Vi testar en gång till och som ni kanske listat ut: Medges ej.

Max: Ähhh då får jag nog ha någon som köper ut mig…

Kassatjej: Du har inga kontanter? Det är bara på 194 kronor

Max: Nope…

Kassatjej: Du kan ställa dig där borta.

Efter en pinsam evighet kommer Emil och går i borgen för mig.

Emil: Men det var väl inte så farligt du hade ju den snygga kassatjejen att ragga på!

Jo, precis för det verkar ju vara en hyvens grabb som inte har råd att betala sin egen mat för 194 kronor! /Max

Som ni ser är kanske mer än bara tre bra nog att representera Sverige i VM. Men misströsta inte! Det finns bot! Man kan bli stödmeddlem för bara 100kr!

Plusgirokontot för Svenska Laserförbundet är:
874115-9.

För att hålla våran matrikel uppdaterad vore jag glad om du skickade ett mail till yvonne.malmsten@telia.com med följande uppgifter:
Namn
Adress
Telefon
E-post
Född år
Klubb
Om du har en laser, segelnummer och rigg.

Vad finns det nu mer att göra än registrea dig själv, frugan, gubben, hunden, katten, guldfisken, skalaren, neontetrorna, malen, pappegojan, canariefåglarna, undulaten, hamstern, marsvinet, kaninen, ormarna, spindlarna, och de där vandrande pinnarna!

Jag bloggstrejkar tills jag ser märkbar skillnad!/Max

Dagen efter slutar jag tidigt från jobbet och möter Eddie på hamnplanen i Malmö. Efter en mycket smidigare riggning än senast så var vi ute på vattnet. Det var exemplariska förhållanden. Efter 20min kryss var vi nästan vid bron. Jag föreslog läns, men Eddie ville ut på andra sidan bron. när vi var nästan under den så dog den annars starka vinden helt. Både jag och Edward kravlade oss in i båtarna och väntade på att de 8m/s skulle återkomma. På andra sidan var det som att segla i en kokande kastrull. Det var 1,5 meters vågor överallt, och på väg åt alla håll! Efter en ytterliggare 20min sa jag nu måste vi vända annars blir det mörkt. Eddie föreslog lite mer barbord för att få en bättre vinkel ner mot hamnen, och pekar mot väst och Danmark. Man ser Max ansikte skina upp i ett vansinnigt leende. –Vi skall till högbron! Vi skall till högbron! Jag sätter iväg på slör i dessa vågor innan Edward hinner avstyra detta vansinnesprojekt. Efter flera hopp och att få höra sin båt successivt förvandlas till en maracas var man framme. Om nu någon gång kört över Öresundsbron vet ni att högbron är hög. Det kan vara ganska svårt att se den eftersom bilens tak ju ofta är ivägen. Men sett från havs nivå är den majestätisk. Det känns som man bara skulle kunna ställa sig upp i lasern och peta på bron där bilarna passerar. Men den ser så mäktig ut att man samtidigt håller på att trilla baklänges. Efter att ha tagit mod till sig och snabbt passera under den så återstod en underbar läns in i hamnen med sjukt roliga vågor. Jag skrattade konstant i tjugo minuter.

I skrivande stund blev jag precis avbruten av tre monster som knackade på dörren och skrek ”bus eller godis”.

 –Jahaja jag tror ju inte jag har så mycket hemma men…

inget godis och alla russinen slut…

-javisst jag hade inget godis men se här!

-Om ni bara kupar era händer så ska vi se…strösocker mums det är väl det ni barn värderar högst här i livet?

-Ät det fort innan det börjar regna!

Nä skämt åt sido så fick dem vars en clementin och vars ett äpple.

Då hade jag bland annat beskrivigt Jesper i ordalag som ”fining”, ”pussgurka” och överröste honom med beröm över att han gjort en powerpoint presentation av Teamet.

Slutet gott allting gott, men kom ihåg att vara lite gulligare motvarandra även om du själv är lite nere. Ha det! /Max

Efter TFO så tog jag med Jespers båt till Skåne för att det var läger i både Danmark och i Ängelholm. Danmarkslägret var ons-lördag och Nexus Trainingcamp lör-söndag. Så vi var inte helt säkra på vilket vi skulle välja. Men Jesper kom på den geniala planen att vi skulle köra ons-fredag i DK och sedan Nexus. Jesper skulle åka ner med tåg och på söndagen ringer han och säger: Du… du får köra själv till Danmark.

Max: -Va! Varför då?!

Jesper: -Nä men jag åker tåg ”hela vägen”.

Max: -Nämen va fan vi måste ju lasta!

Jesper: -Men vadå vi lastade ju dem efter TFO.

Max: -Ja det var typ fem träningstimmar sedan! Klick

Inte nog med detta! Senare kommer det fram att det inte hade att göra med logistiska problem eller tillkortakommanden. Han skulle ju träffa en viss danska innan lägret! Som alla sjöfarare vet så bryter han ju här tydligt mot ”The code of Piracy” §12c, även i folkmun kallad ”Brrrros Beforrre Hoes, Yarrrg”. Lämpligt straff? Ja, centerbords-halning mot ett vattenslipat australiensiskt centerbord? Yes mam! Fy vad jag var sur, och kanske lite avundsjuk på hans fiskelycka. Men han hade ju fortfarande mage att skicka ”huskelistan” (kom-ihåg-listan) över vad man skulle ha med till det danska lägret. -Du får ta med det härtill mig! Jag tog med två liggunderlag och en madrass, en polsk (obs: sant) sovsäck och ett tjockt duntäcke, en uppblåsbar, polsk (obs: sant) kudde och min egen kudde som består av två kuddar i ett örngott (obs: dagens tips). Ni kanske kan gissa fördelningen? Jag sov med ett liggunderlag under min tjocka madrass med duntäcke och dubbel kudde. Jesper sov på ett liggunderlag i den polska sovsäcken, som liknar mest en svart sopsäck, och en uppblåsbar kudde som lyfter huvudet ca 2cm över det 0,5 cm höga liggunderlaget. Eftersom danske Torbjørn envisades med att hålla fönstren öppna så var där ju arktisk kyla på golvet i det skolklassrum som vi sov i. Tur att man hade ett gött täcke. Var de polska campingpinalerna kommer ifrån, är en lång historia från 2005 då två mycket virriga laserseglare visade vissa logistiska tillkortakommanden. (Väs lär ju komma ihåg i.a.f.)

Efter mycket fin träning fick vi reda på att eftersom vi var så snabba (jag vann nästan varenda fartkör och Jesper varje läns) bestämde Anders Kristiansen att vi inte behövde betala. Goin’ pro for sho’!!! Och vi behövde bara betala för maten på Nexus. Nästa år ska vi ha betalt! Jag menar 500dkr för att säga att man ska dra i kicken på kryss, juste löneutveckling. Tänk när man säger att de ska släppa på skotet! Wups.

På Nexus tränade vi också mycket fart och Pärran körde så kallade Slingsby-intervaller med oss. Det finns inget bättre sätt att motivera en ung laserseglare till att hänga än att köra ”SLINGSBY”-intervaller. 5min fart, en minut vila, 4min fart, en minut vila, 3min fart. Det var sjukt bra! Precis sådant tempo som när man ska segla snabbt under race som i starter eller när man har Jesper i lä. Så från och med nu ska jag bara köra 5-4-3. Hänga hängbänk med ny motivation, slingsby-slingsby-slingsby…cykla 5-4-3 intervaller. Sova, äta, blogga, ja möjligheterna är oändliga. Ha det fint nu! /Max

Ja överskriften är inte bara för att flörta med mina finska läsare. Utan det säger faktiskt lite mer om min inställning till allting som på något sätt kan tolkas som en tävling.
Denna historia utspelar sig under måndagen den 13 oktober (alltså i måndags). Jag och Edward hade haft instruktörs kurs hela söndagen så vi ville göra något helt annat. Vi bestämde oss för att fyra timmar mountainbike borde göra både kropp och själ gott. Iväg till Romellåsen! Jag skulle hämta upp Eddie i Lund, och fann honom där, ätandes sin frukost kl 09:15. När vi var färdiga att äntligen åka så såg jag Eddie packa ner sina cykelskor. Shit! Så långt hade ju inte Max tänkt! Tillbaka till Barsebäck och sedan till Romelåsen. Väl där halv elva kunde vi börja cykla. Asballt var det, och efter en lång stigning var det dags att åka nedför. Över stigen ligger en gren. Barken är avskalad så man ser att den är riktigt hal (alla som känner mig vet att detta kommer gå åt helvete nu). För att inte sladda med framhjulet så hoppar jag så det lyfts över grenen utan att nudda den. Men när jag landar med hjulet hör jag et knak och jag får ett hårt slag över struphuvudet. Jag tänkte: Vafan var det en gren? Där var ingen gren? Var det ett plaströr som sprack dramatiskt? No!… jag ser något i gräset och tänker: detta är inte sant! Jag tittar ner på min fram gaffel och ser:

What the flipp!

Vad mer säger man? För er ofrälsta mountainbikare så far alltså justerknappen på dämparen flugit av och fjädern som dämpar flugit upp som en projektil adresserat: Struphuvud. Av alla saker som borde gå sönder på min cykel. Ni ser här också ett märke var den träffade. Det ska ju sägas att det är rätt bla tyngd på den fjädern efter som den ska klara kanske 150% av cyklistens vikt utan att gå i botten.

Och det är ju nu vi kommer till överskriften. En annan sticker hem och börgar googla på ”Rock Shox Reba Race” och ”Fox Float III”. Men inte Beast:en från Barsebäck. Klockan är nu inte mer än elva så det betyder tre och en halv timma kvar i teknisk terräng med hel-stel. Det är inte undra på att man har ont i axlarna idag. Men ball var det och man fick äntligen gegga ner sig lite igen.

Jag blev faktiskt så helt uppe i naturupplevelsen att jag efter några russin testade att käka något nötliknande från marken. Dialogen mellan mig och Edward löd ungefär så här:

Max: ooo vad är det här? Går det att äta?

Edward: ähh…(tänker är han seriös?)

Max: Det går säkert att äta!

Edward: Det är ett ekollon.

Max har redan ekollonet i munnen

Edward: ähh..

Max: Ja, det går ju att äta men det smakar skit!

Ha det! /Max

Det slog mig också att jag har börjat få mer internationellt genomslag med mitt bloggande. Att finnarna har suktat efter mina verbala formuleringar/funderingar visste ni ju sedan innan. Men nu på TFO fick jag reda på att mitt bullshit även går hem i Danmark. Detta kommer absolut inte gå mig åt huvudet… men det är ju viktigt att verkligen beakta sina bloggläsares intressen och viljor. Victor har ju till exempel gjort krafttag för att nå ut till en bredare läsarskara och verkar ha nått ut till hela TVÅ stycken bryggseglare. Det är minsann en bedrift, jag lovar att jag inte har en enda! Men! För att återgå till den tappade röda tråden, så tror jag att man ska satsa på de grupper där man redan verkar gå hem. Därför ska vi nu testa att ta upp ämnen och andra ting som kan intressera danskar, finnar, värmlänningar och de trogna lasernördarna. För att skaffa sig fler läsare av denna sort (med tanke på att det bara är tre danskar, tre finnar och tre värmlänningar men, men…).

Efter en dags varuplock så skyndade jag mig hem för att hinna segla. Var kanske på vattnet klockan sex. Det var otroligt roliga förhållanden. Det hade blåst bra under dagen men avtog successivt i och med att solen gick ner.

För alla bryggseglare ska hänga med i svängarna här så får man kanske förklara att solen är lite av en motor för allt väder. När solen skiner så skapas temperatur skillnader som skapar barometriska tryckskillnader som sätter luft i rörelse d.v.s. vind!

Jag är ju i laserkretsar lite att liknas med en väder gud. Med mitt Fader Ferrá liknande utseende med min knypplade cape, spruckna glasögon, vilda frisyr och helskägg.

För Jesper med systrar känner jag mig tvungen att förtydliga att detta är så kallad ”ironi”. Det får man hålla lite utkik efter för då menar jag inte alltid vad jag skriver. Låter det krångligt? Jag brukar alltså inte liknas med en vädergud utan snarare tvärtom. Och bär inte heller knypplad cape, spruckna glasögon eller speciellt ”helt” skägg.

För att återgå till seglingsförhållandena då så blev där ju efter ett tag ”mer vågor än vind” (för förklaring kontakta Victor). Detta i samband med motström på kryss gav en riktig berg-och-dalbana.

Nu, alla värmlänningar, menar jag inte en riktig berg-och-dalbana utan bara att vågorna skapade ett liknande mönster sett i profil. 

Ibland var vågorna så skarpa att man liksom seglade rakt uppåt och jag roade mig lite med att göra kickflipps mellan dem.

Jesper och co; ironi här igen

Bryggseglare; en ”kickflipp” är när man…ääh skit i det!

Efter denna mycket spännande kryss så var det dags att runda ”Pinhättan” denna enorma fallossymbol som kommer ångandes mot en eftersom det ju bara är ström just runt bojar och i detta fallet fyrar!

Alla insjöseglare; ironi, ironi! Men snälla fortsätt med att köra med strömmen in på rätt sida centerbordet, ser bra ut!…IRONI!!!

När jag nu rundade ner på läns (Bryggseglare; vinden kommer då rakt bakifrån…och även vågorna) så hade det gått ner riktigt mycket i vind. Men med de branta och relativt sett stora vågorna var det en fröjd att segla. Man seglade ifatt vinden flera gånger så det var knappt att kallas ”segling”. Man använde seglet för att precis komma med vågen sedan var det surfing på hög nivå. Man kunde ligga på samma våg i minuter! Det var liksom bara att Iiiiiiiiiiihh och helt plötsligt…Darkness! (det blev alltså mörkt, Jesper)

Upphovet till detta ordalag tar vi senare.

Men som ni kanske förstått så hade den röda solen sjunkit ner över de danska kolkraftverken (precis vad alla danskar vill höra va?! Idyll).

Som ni kanske kan gissa så var det ju bara ännu mer spännande att segla i dessa förhållanden när man inte såg (detta har även framhållits som mycket utvecklande träning av Christian Gunni Pedersen den gamle danske laserlegenden).

Också till själva ”ordalaget” jo det kommer ifrån en sketch i P3, där det är en kille som ser lite mer action i sin vardag än vad kanske andra kan se. Detta kan ju i och för sig vara en gyllene egenskap för en bloggare och kanske har jag även själv sådana tendenser. När vi ändå är inne och rotar bland P3s förträfflighet så måste jag ju lyfta fram: http://www.youtube.com/watch?v=Wc3-AyPLa6I

Se den nu innan du läser vidare… kommer ALDRIG bli uttjatad! Som ni kanske märkte så talar inte häller jag någon av dessa dialekter. Men detta beror på att jag bor precis mitt i mellan Malmö och Helsingborg (där det står Kävlinge på den fina Skånekartan i klippet) och för att jag är laserseglare och influerad av det mesta.

Slutligen alla finnar…det är ju synd att det är så lång tid kvar tills vi får se meemä:n i frysdiskarna!

Osäker på den finniska stavningen här men Meemä är lite av en finsk nationalrätt. Den äts vid påsk och ska vara en slags efterrätt. Den är dock mest att liknas med ett vörtbröd i halvt flytande form. Mörk mörkbrunt, kladdigt och lite sött. Med en energitäthet på ca 70kcal/100g. men så är det ju också Finnland, serveras ofta tillsammans med kanderad kotte (ironi, Jesper)

Ha det alla! /Max

PS: Ni är för dåliga på att kommentera, men efter detta inläggs provokationer lär jag kanske se en förändring på den fronten. Även om det är en norrman som läser detta, var god att göra en liten gest så att jag får reda på om man kan klassa sig som nordisk bloggare