Like this:

Först måste jag nog möta alla dessa bloggförtal som haglat  lika tätt på teamksss.se som i Barsebäck i november. Jag har faktiskt varit helt suverän på att tämja lokaltrafikens exakta tidsangivelser på senaste tiden. Dessutom har jag lärt mig många nya hightec-trick som man kan göra med mobilen. Mobilbiljetter på SJ, helt makalöst! Dessutom har jag ju nu lagt till både “GBG-spårvagn” och “STHLM-tunnelban” som kontakter i min mobil. För alla skånska läsare som är lyckligt befriade från alla dessa digitala dumheter, kan jag säga att man kan köpa tunnelbane/spårvagn-biljetter via sms. Något som ju den så stationerade stockholmaren Jesper inte hade en aning om! Nänä här har ni en sann världsmedborgare, globetrotter…eller Sverigetrotter i alla fall!
Sedan har det lovats en hel del cykelbloggning…så här kommer den! Jag har fått låna Arvids cykel och har haft enorm abstinens efter cykling en lång tid. Jag fick i och för sig en “cykeltrainer” från Biltema men det är ju inte riktigt samma grej. Känns som man bara står och trampar på samma ställe. Går inte frammåt i sin träning. Dessutom så är det ju väldigt lätt att gå in i väggen ocskå när man är inomhus. (fan va jag är kul!) Hursom helst så var jag och David ute på en cykeltur och bestämde oss för at köra en rutt som Arvid visat oss. Det gick bra att hitta till en början men efter ett tag så blev minnena blekare. Kanske en följd av allt gravare tunnelseende. Men då man står inför ett vägval här, så ska man bara tänka: “Hur skulle en Arvid Claeson på creatin tänka?”. Rakt fram och stegrande stigning! Då kommer man rätt!
Den andra sidan av myntet är att efter detta olidliga cykeluppehåll så skaffar man sig ett rejält skrevskav! Här syftar jag inte på den Värmlänska delikatessen utan skavet i skrevet som infinner sig trotts vaddering. Så nu går man omkring hjulbent som en John Wayne och ser allmänt sammanbiten ut!
Men jag har goda nyheter!
Vi har tagit vår första fika! Jo minsan, “Casa Suezia” (öv. “Svenska Huset”). Låter ju som tidernas turistfälla, men ikke! Där gled vi in, spanade in alla bakelser jag såg att kaffet kostade 1,50. Jag frågade vad en Äpplepaj kostade, 2,10. Vi satt oss ned vid en skön soffa, faktist underbart skön. Tog en bit av äpplekakan, sörplade i oss lite av kaffet, som inte hade det där spanska skummet utan mer ursvenska bubblor, och utbrast ett dovt: MMMHHHH!. Starkt utan att vara beskt, som hemma! Och äpplekakan med riktigt stora bitar. Tre miljoner akterpluggar! ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤,osv. Dessutom fick vi en påtår på kaffet! Ni anar inte vad detta kommer innebära för träningskvalitén och kvantiteten! This is paradise!