Like this:

Ja, jag (Max) vet att jag legat på latsidan med bloggandet nu på det senaste. Men nu efter att ha personligen blivit nominerad till årets ”bästa webb-seglare” så får man ju helt enkelt ta sig i kragen.

Det hela började med en skidsemester som slutade för mig i Karlstad där jag bytte till ”seglings-semester”. Ja, det låter ju lite konstigt men jag anslöt med Jesper där och övernattade. Morgonen därpå tog man till Uppsala för ännu en övernattning, denna gång hos Jespers syster. Sedan stiger man upp tidigt i ottan för att masa sig till flygplatsen. När jag och Jesper lastar ur bilen knackar han plötsligt på min axel och säger: -Där borta är en med ”Ericsson Sailing Team”-ryggsäck. Mannen med ryggsäcken kommer mot oss och han ser MYCKET väl ut att kunna vara seglare. När han ska gå förbi vår bil hojtar han till frun som kör en barnvagn: -Akta nu metalstolpen där! Och pekar på Jespers undermast! Fragile Olympic sailing equipment om jag får be! Både jag och Jesper biter oss i tungan för att inte vika oss av skratt. Döm inte hunden efter håren!

Väl på planet så hamnar vi av en lustig slump precis bakom denna ”Stolpskott-familjen” vars lille son hade ”tittut-lekar” med Arvid hela resan. Perfekt tänkte jag så fick man även lille Arvid sysselsatt. Jag däremot satt och såg ”Kung-Fu Panda”. Otroligt rolig, jag höll på att dö av andnöd då jag samtidigt som den stora slutstriden försökte äta en medhavd dubbelmacka. Fem akterproppar (¤ ¤ ¤ ¤ ¤) utan tvekan.

David sov hela flygresan och Jesper läste ”En kortfattad historia över nästan allting” i ett desperat försök att ta ifatt nio års försummad grundskolehistoria.

Tillslut kom vi fram och livet som seglare bestod till stor del av …segling. Det var lite läns, slör och halvind hit och dit och såklart den ofrånkomliga kryssen!

Men den träningsdagen jag tänkte lyfta fram här idag är den sista på fredagen innan vi åkte hem. Vädret hade varit mycket nyckfullt under veckan och torsdagen bjöd till exempel på en åskby precis i passets början och efter tjugo minuters konstant (konstant!) planing på läns, hade ansiktet stelnat i ett krampaktigt helt vansinnigt leende.

Vår fredag började också med en plötslig vindby, men mycket mer oberäknelig. Inte ens Don ”dansande molnet” Nordquist skulle kunna sia denna.

En helikopter kommer och ska göra någon sorts räddningsövning precis i hamnahålet. Om ni har sett hur hårt Indiana Jones håller i hatten innan en helikopterfärd så kan ni ju tänka er effekten på ett sju kvadratmeters Laserlakan. När man ser ”Gammelgäddan” Johan Wigforss åka som ett löv på hösten framför en är det inte konstigt att man väntar lite.

Väl ute var där riktigt bra med vind och klassiska Atlantvågor. Däremot fortgick flyganfallen! Men i form av flygfisk, nästan samtliga berättade om aggressiva flygattacker och stora besvär. Här följer i alla fall lite smakprov på hur coola vi Lasergrabbar är. Får vi inte groupies efter det här startar vi ett boyband istället!

Ha det fint alla! /MadMax

 

 

 

Ups! Jag glömde, vi satt bakom ”stolpskottet” på vägen hem också. När de förbeställda Taxfree varorna skulle delas ut hör man: -Familjen Lewander var det här ja! Måste varit någon brorsa eller nått, kul i alla fall!