Ja tidigare i veckan så hade vi drama på ett lite mer ytligt och konkret plan. Jag jobbade kväll så jag stack ut och seglade i Barsebäck med Jespers båt som jag har fått vårdnaden av tills vidare. Vårt gemensamma skötebarn, mest lik Jesper på den smått gulnade färgen och de flera skavanker från tidigare erfarenheter. Efter att efter mångt om mycket lyckats pyssla ihop hans tafatta meck. Var jag på väg ut på havet. Det var bara det att ca 4ton tång blocka min passage på rampen. Efter ytterligare ett krafttag var man ute. Jag slänger mig ut i hängbanden men känner att de hindrar inte min rörelse utan jag låter mig komma mycket nära vattnet innan de börjar fylla sin egentliga funktion. Väl sittandes i båten igen så finner jag att hans hängbands tamp löper hur lätt som helst igenom öglorna där bak. Jag drar åt hängbandet med båda händerna och de bara glider ut tills de stoppas av stoppåttan. Vidare med nu fixerade hängband ter sig båten trotts allt ganska normalt. Men så plötsligt, tvär stopp! Är det något av Jespers meck som pajjat? Är det kanske hans 12mm tjocka ankartross till skot som trillat i vattnet? Nej, ingetdera. Då är där alltså sjok av tång på säkert 4-5 kvadratmeter på vattenytan och jag lyckats pricka en liten systertumör av dessa. Resten av passet blev ett ständigt zick-zackande (både på kryss och läns) med många panikslag.
Dagen efter slutar jag tidigt från jobbet och möter Eddie på hamnplanen i Malmö. Efter en mycket smidigare riggning än senast så var vi ute på vattnet. Det var exemplariska förhållanden. Efter 20min kryss var vi nästan vid bron. Jag föreslog läns, men Eddie ville ut på andra sidan bron. när vi var nästan under den så dog den annars starka vinden helt. Både jag och Edward kravlade oss in i båtarna och väntade på att de 8m/s skulle återkomma. På andra sidan var det som att segla i en kokande kastrull. Det var 1,5 meters vågor överallt, och på väg åt alla håll! Efter en ytterliggare 20min sa jag nu måste vi vända annars blir det mörkt. Eddie föreslog lite mer barbord för att få en bättre vinkel ner mot hamnen, och pekar mot väst och Danmark. Man ser Max ansikte skina upp i ett vansinnigt leende. –Vi skall till högbron! Vi skall till högbron! Jag sätter iväg på slör i dessa vågor innan Edward hinner avstyra detta vansinnesprojekt. Efter flera hopp och att få höra sin båt successivt förvandlas till en maracas var man framme. Om nu någon gång kört över Öresundsbron vet ni att högbron är hög. Det kan vara ganska svårt att se den eftersom bilens tak ju ofta är ivägen. Men sett från havs nivå är den majestätisk. Det känns som man bara skulle kunna ställa sig upp i lasern och peta på bron där bilarna passerar. Men den ser så mäktig ut att man samtidigt håller på att trilla baklänges. Efter att ha tagit mod till sig och snabbt passera under den så återstod en underbar läns in i hamnen med sjukt roliga vågor. Jag skrattade konstant i tjugo minuter.
I skrivande stund blev jag precis avbruten av tre monster som knackade på dörren och skrek ”bus eller godis”.
–Jahaja jag tror ju inte jag har så mycket hemma men…
inget godis och alla russinen slut…
-javisst jag hade inget godis men se här!
-Om ni bara kupar era händer så ska vi se…strösocker mums det är väl det ni barn värderar högst här i livet?
-Ät det fort innan det börjar regna!
Nä skämt åt sido så fick dem vars en clementin och vars ett äpple.
Så har man slagit ett slag för folkhälsan! /Max
